perfectlies

Okej, här kommer ett inlägg där jag verkligen bara klagar och låter troligtvis deppigare än jag egentligen är, så dom som klagar när jag skriver "ledsna" inlägg är iaf förvarnade nu.






Usch, vaknade imorse med feta oro-känslan i magen. Men ignorerade skiten och gick upp och duschade medans bby låg kvar i sängen och sov. Kändes piss rent ut sagt resten av morgonen, tills vi åkte hemifrån. Då kändes allt plötsligt bättre. Var hyfsat glad hela dagen i skolan. Träffade bby efter skolan och allt var perfekt. Han drog på träning, jag drog, ja, någonstans. Fick ett sms av bby, bröt ihop. Jag vet att det inte var meningen att få mig att börja gråta, men ja, han lyckades... Inte varje dag jag reagerar så starkt på sms kan jag juh säga. Kom en 'kompis' väldigt lägligt precis då iallafall, så jag fick någon att prata med, brabra! Men drog vidare rätt snabbt, gick och satte mig och väntade på att pappa skulle sluta. Sen åkte jag hem typ, kom hem runt halv nio-nio någon gång tror jag? Något sånt, har ingen aning faktiskt. Helt iskall var jag iaf. Höll på att fucking frysa ihjäl.

Trodde iaf att humöret skulle bli bättre nu när jag kom hem och kunde chilla och bara ta det lugnt, men nejdå. Piss humör fortfarande, trots pepp från en del folk. Hjälpte för stunden, nu är det piss igen. Ska fan sova snart för såhär orkar jag inte ha det. Dock kommer jag vakna med samma klump i magen igen imorgon bitti, som vanligt. Vaknar varje morgon med känslan av att inte ha bby kvar i slutet av dagen. Vet inte ens varför, men så är det.

Jag mår fan inte bra just nu.







Jonny, jag älskar dig <3 Du är den enda killen jag vill ha, du är perfekt för mig. Finns ingen annan kille i hela världen jag skulle vilja byta mot dig. Men vill du att jag ska lämna dig ifred ett tag så gör jag det.

Att sitta och prata minnen är fan det bästa och värsta som finns,
och här sitter jag och skrattar av glädje med gråten i halsen.

Och nu är det meningen att jag ska vakna och gå upp, god morgon folket :*

haha, alltså åh, jag fattar ingenting när ni kommenterar anonymt! skriv namn? tack ;)





För vi är höga på livet, höga på kärleken.
Jag är lycklig just nu, verkligen lycklig. Det här är mitt liv, jag lever i min dröm. Det gör jag verkligen. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag klarar mig igenom dagen på ett helt annat sätt nu, jag behöver inte längre känna mig uppskattad av alla hela tiden. För jag vet att jag är uppskattad av dom jag vill bli uppskattad av. Jag vaknar varje morgon med en positiv tanke. Till och med skolan känns bra, nästan rolig. Jag tycker inte längre att det är jobbigt att gå till skolan, jag vill dit, jag vill kämpa för att höja mina betyg. Och jag är på god väg redan!

Åh, jag älskar livet <3 För ett halvår sen trodde jag aldrig att jag skulle säga, eller skriva, den meningen. Jag trodde att allt var slut, hade otur i allt, kärlek, vänner. Som alla vet tog det slut med Jonas i mars och jag var helt förstörd, nu är jag glad att det hände. Men jag var ledsen över det länge. Senare i maj så förlorade jag Tilda, min dåvarande bästa kompis, bara för att hon tyckte att vi hade blivit för olika och helt enkelt inte ville ha någon kontakt med mig längre. Då brast allt, jag orkade ingenting och var redo att ge upp, trodde knappt att jag skulle leva tillräckligt länge för att få uppleva att börja nian. Allt det som hade varit mitt liv blev bortryckt under fötterna på mig. Alla tröttnade på mig och jag hade nog bara en äkta vän kvar som orkade stå kvar hos mig när alla andra tröttnade på att jag grät och var allmänt nere hela tiden. Niklas, min klippa. Men jag trodde ändå inte att någon skulle sakna mig om jag dog. Men åh, vad glad jag är att jag inte tog det där sista steget. För då skulle jag inte fått uppleva allt det här.

Just nu förstår jag inte ens hur jag kunde tänka sådär. Klart folk skulle sakna mig. Jaja. Nu ska jag inte dra upp en massa gammal skit.

Jag lever min dröm, det är här jag vill vara. Det är såhär jag vill ha det.

Kul att få höra ifrån folk att en del av mina kompisar tycker att jag skiter i dom? Bara för att träffa Jonny, men herregud, hur många gånger har jag gått ifrån när vi suttit och pratat för att gå till honom? En gång, och det var idag, och jag kom tillbaka drygt fem minuter senare. Sen att jag "har hittat nya kompisar så nu glömmer jag bort er", vilka nya kompisar? Den enda 'nya' jag har träffat nu på sistone är Jonny? Lite kul att få veta hur mycket det egentligen snackas. Jag har tydligen också utnyttjat ankan för att komma närmare Jonny, och det var en nyhet för mig. Jag skulle aldrig utnyttja en annan person för att komma nära någon annan. Visst, ankan var med varje gång jag skulle träffa Jonny i början innan vi blev tillsammans, det stämmer. Men det var för att jag var (är) så förbannat blyg inför folk innan jag har lärt känna dom. Så ankan erbjöd sig att följa med, eftersom han också ville träffa Jonny.

Men nej då, jag bryr mig inte tillräckligt om mina vänner. Känner mig så sjukt sviken av att få höra att ni tycker det, ärligt talat. Jag har skitit i mitt eget liv för att stötta er. Har jag mått dåligt så har jag bara viftat bort det för att jag tycker att det är viktigare att ni mår bra. Men nejnej, nu på sistone har jag bara brytt mig om Jonna och Jonny tydligen. Visst, jag har snackat väldigt mycket med Jonna, men är det något fel med det? Jag älskar bruden och hon är en underbar vän som alltid finns, till skillnad från en del andra. Och Jonny? Konstigt, jag är galet nykär och tänker på honom hela tiden. Jag vill bara ha honom nära mig hela tiden, och att bara krama honom är det mysigaste som finns. Att gå igenom stan och hålla hans hand är en av dom bästa känslorna just nu.
Han har fått mig tillbaka på fötter igen, jag bryr mig inte längre om någon säger att jag är ful, för jag vet att jag är fin i hans ögon. Jag bryr mig inte heller om någon säger att jag är dryg och bitchig, så länge jag duger för honom. Jag bryr mig inte om någon säger att ingen vill ha mig, för så länge han vill ha mig så skiter jag i alla andra killar. Han är den enda jag vill ha just nu.

Men vafan att jag bara bryr mig om dom två? Bullshit. Så fort jag märker att någon av er mår dåligt eller något annat, så frågar jag. Oftast får jag inget rakt svar tillbaka, men jag fortsätter fråga, alltid. För jag bryr mig, hur svårt kan det vara att fatta? Jaja.



Men skitsamma, ingen orkar läsa så whatever ;) Annars så mår jag galet bra och är lycklig! Men saknar Jonny redan. Galet ;) Och ja, imorgon åker jag till örebro och köper nya saker till mitt rum, härligt! Sen blir det att köpa målarfärg snart också skulle jag tro. Måste fixa dom där jävla väggschablonerna till detaljmålning också, hade jag fan glömt bort... Aja, sova nu :* puss babes <3

Jag går alltid förbi dig, i hopp om att du ska se mig och ropa på mig.

Det krävs mycket för att få mig ur balans.
Men du lyckas fan varje dag.

Sjukling, ohyes.


Kom hem igår kväll och hade galet ont i magen, käkade lite för att se om det blev bättre, men det blev snarare värre så jag gick och la mig i sängen med datorn. Snackade med lite folk på msn och chillade allmänt innan jag somnade. Sen imorse när jag vaknade hade jag så galet ont i magen igen att jag inte ens orkade gå upp, så blev att stanna kvar hemma, så sjukt tråkigt! Sen att alla troligtvis tror att jag bara skolkar orkar jag inte ens bry mig om längre. För den skiten har jag slutat med. Just nu är det bättre iaf, men har fortfarande ont, fast mest vid revbenen nu och inte i magen. Känns som att någon slår precis vid nedre revbenen, vilket resulterar i sjukt läskig hjärtklappning. Men ja, skitsamma.






Jonna! Hoppas att du mår bättre nu iaf, och du ska veta att du är en underbar tjej och jag älskar dig! <3
Finns alltid för dig och du vet att du kan lita på mig till 120% och jag bryr mig alltid om vad du säger (:
Du betyder galet mycket för mig och du förtjänar att må bäst! <3
Och jag vet hur det känns att vara på gränsen till att bryta ihop och att bara vilja lägga sig ner och gråta i flera timmar. Jag vet hur det är att känna sig helt fail och misslyckad. Det är jobbigt, jag vet. Så mycket skit och katastrofer jag har varit med om, förstår knappt själv hur jag har klarat det, men min inre styrka är stor och det vet jag att din är också. (: <3
Puss på dig bejb, och glöm inte bort att jag älskar dig! :* <33






Sen är det helt omöjligt för mig att tro på att någon tycker att hon är fail, för alla ser juh hur vacker bruden är?! :o <3

Var med Jonny idag :* iih, mys var det <3


Låg ett tag i mörkret på en lekplats och kollade på stjärnorna och lyssnade på hans hjärtslag, sjukt mys :*







jag älskar dig, puss :* <3

det gör inte ont
alla mil jag vandrat
det gör inte ont
när vänner jag lämnat
det gör inte ont
att få skiten i sig
det gör inte ont
så länge du är med mig
Håkan Hellström - Så länge du är med mig


Jag borde sluta tänka,
Sluta skriva om honom.
Han är inte min, och har
inte som avsikt att bli heller.

Ändå kan jag inte sluta tänka, vet inte ens om jag gillar honom. En känsla som så länge varit borta, kan vara svår att upptäcka. Kan vara svår att känna igen. Är pirret i min mage pga av känslor, eller är det bara nervositet över att träffa någon jag inte känner så bra?

Jag kan knappast påstå att jag blir knäsvag av att se honom. Men jag blir glad och pirrig. Jag kan knappast påsta att jag blir varm i hela kroppen av att se honom le. Men mitt hjärta börjar bulta snabbare. Jag kan knappast påstå att jag går upp på morgonen med tanken att idag, idag ska jag träffa honom. Men det slutar alltid med att jag vill träffa honom. Jag kan knappast påstå att jag längtar hela dagarna för att få en kram. Men tanken finns där.

Den här gången ska jag försöka att inte få några falska förhoppningarna. Han har inget som helst intresse av mig (vad jag vet). Och det kommer nog inte ändras med tiden heller.


Och imorgon är det fredag, för er som inte vet (:



Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
Håkan Hellström - Det är så jag säger det

Jag är så jävla trött på det här. Jag är så jävla trött på att höra att jag inte räcker till. Jag är så jävla trött på att bli påmind om hur jävla orealistisk jag är när jag tänker att jag kan ta mig igenom detta ensam. Jag är så jävla trött när du säger att jag inte är så stark som jag tror. Jag är så jävla trött på dina omformuleringar av saker som ska låta bra men bara sårar. Jag är så jävla trött på att när jag säger att jag inte orkar prata om saker så är det "ett dåligt tecken på min livsstil." Jag är så jävla trött på ditt sätt att bli arg när jag skriker, just för att du själv skriker. Eller ger förolämpningar med låg röst bara för att jag ska bli arg men inte får höja rösten. Jag är så jävla trött på mitt DNA. Jag är så jävla trött på det här stället

Jag är så jävla trött på dig
Jag är så jävla trött på dig
Jag är så jävla trött på dig




som alla nog förstår, my beloved mother </3