perfectlies

Om exakt två veckor fyller jag 20 år. Jag har aldrig trott att det ska kännas särskilt mycket att gå från tonåring till tjugoåring, det är juh bara som vilken födelsedag som helst. Men nu när det är så nära så är jag nästan lite rädd. En stor del av mig längtar otroligt mycket till att vända bladet till 20 år, men en del av mig vill stanna i tonåren - bara lite längre. När en person gör ett misstag, eller gör något som egentligen är dumt, så skyller man ofta på att denna person är bara en "dum tonåring". Men nu då? Jag kan inte längre skylla på att jag är en dum tonåring som gör vad dumma tonåringar förväntas göra. Jag tänker alldeles för mycket, det vet jag mycket väl. Jag ska fylla 20 år och jag sitter här med åldersnojja. Det känns bara så himla sjukt, jag är inne på mina sista två veckor som tonåring. Vad hände med tiden? Jag förstår inte hur tiden kan ha gått så fort. 

 

För mig har tiden som tonåring varit så himla frustrerande. Mina tonår har varit fyllt med tragedier och oro, men jag har även haft lyckliga stunder som jag värderar högt. Under mina år som tonåring så har jag varit med om mycket, väldigt mycket. Det har konstant gått upp och ner och fram och tillbaka som en berg och dalbana och jag har gjort så många misstag och så många val som visat sig vara fel. Jag har behandlat folk som skit och jag har blivit behandlad som skit. Jag har varit en total jubelidiot under vissa perioder, men det förtjänar jag. Det förtjänar alla att vara ibland, vi alla behöver det. Jag har krossats folks hjärtan och jag har fått mitt hjärta krossat. Jag har blivit sårad fler gånger än jag kan räkna, av främlingar, vänner, familj och pojkvänner. Jag har fått höra så många gånger från vänner och familj att jag är så otroligt stark, att ha gått igenom allt jag gått igenom och fortfarande stå upp är det inte många som klarar av. Men här står jag. Jag är stolt över den personen jag blivit idag och det har jag dessa jobbiga år att tacka för. 

 

Nu är det dags att lägga tonåren bakom sig och blicka framåt. ♥

 

Snart är det slut på detta år och det är dags att välkomna ett nytt, 2014. Jag avskyr alla påstående såsom "nytt år, nytt jag" och alla tänkbara klyschor man kan kläcka ur sig. Men i år måste jag erkänna att jag är en av dom som står för en del av dessa klyschor. Även om jag ser det som bara en vanlig dag, det är egentligen ingen mer big deal än så. Men i år tänker jag vara glad över att lämna allt gammalt bakom mig.

 

Det är ett nytt år, det är dags för en fresh start. Jag måste sluta tänka på vad jag ska göra och istället börja göra det. Det är dags att leva mitt liv och vara den jag är, inga undantag. Dags att glömma allt dåligt som hände 2013 och ta med det bra in i 2014 och göra det ännu bättre. Det finns ingen tid för människor jag inte vill ha runt mig, jag har bara ett liv och det är dags att göra det bästa utav det. Jag kommer strunta i nyårslöften och sånt trams, för man håller dom aldrig ändå. 

 

2013 har varit fyllt med tårar, skratt, tragedier och underbara händelser. Dom senaste fyra månaderna har varit underbara, men det har även varit fullt med osäkerhet, tvek och rädsla. Det är dags att radera alla dessa negativa tankar och se fram emot allt 2014 har att erbjuda. Jag har ett underbart år framför mig.

 

Så tack till alla som funnits i mitt liv under 2013. Tack till alla idioter, alla backstabbers, alla falska vänner, ni har fått mig att bli starkare i vem jag är och ni har fått mig att sluta acceptera erat drama, men ni kan stanna i 2013, ni har ingen plats i mitt liv 2014. Men mest av allt - tack till er som funnits där och lyft upp mig när jag känt mig svag. Tack till er som har funnits där när jag har behövt er, hur töntiga och små mina problem än verkat vara så har ni stått vid min sida och aldrig vikit en tum. Jag tänker inte nämna några namn men ni vet vilka ni är. Ni betyder något otroligt mycket för mig och jag hoppas jag kommer ha er alla kvar 2014. Ni är guldvärda allihopa. Även ett stort tack till de nya människor jag har lärt känna. Tack för att jag får vara en del av erat liv, och tack till alla för alla skratt. Alla nätter spenderades skrattande tills jag gråter av skratt, de nätter som slutat med träningsvärk i magen för att jag skrattat så mycket. 

 

Dessa sista 4 månaderna i 2013 har varit underbara, och jag hoppas att 2014 fortsätter likadant. ♥

Jedi Mind Tricks i öronen och anteckningsblocket och ritpapper i händerna. Detta är numera hur jag spenderar mina ensamma nätter. Jag skriver och ritar mer än någonsin. Försöker hitta inspiration och svar i musiken som får min puls att slå lite snabbare. Fångar mina känslor på pappret, för att slippa dom i kroppen och huvudet. 

 

Jag är rädd för att vara såhär lycklig. Jag vet mycket väl hur allt har gått förut. Jag blir lycklig och känner mig som att jag är on top of the world. Sen kraschar mina broar och jag ramlar ner igen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag känner allt så djupt. Det värsta med att leva med ett stort hjärta är att det är lättare att bli sårad. Men det är vem jag är. Jag bryr mig otroligt mycket om andra. Mina vänners smärta blir min smärta, mina vänners glädje blir min glädje.

 

Men jag då? Mina känslor. Dom ligger under allt detta. Jag gömmer mina känslor alltför mycket, och det vet jag själv om. Visar mig inte gärna svag inför mina vänner. Dom har sina problem och allt jag vill är att hjälpa dom. Jag kan inte hjälpa dom genom att lägga mer vikter på deras axlar. Jag bär gärna deras vikt på mina axlar, men dom ska inte behöva bära min. Jag är stark nog att bära deras smärta, men ibland är jag inte stark nog att bära min egen.

 

Jag är lycklig, jag har ett bra liv och jag har mina underbara vänner som gör allt tretusen gånger lättare. Men jag kommer alltid ha mina dåliga dagar, it's in my mind, soul and body. Kommer inte komma ifrån det då det är en del av mig själv. Men det är en del jag värderar, vem skulle jag vara utan det? Jag skulle inte vara den personen jag är idag. Mina livserfarenheter har fått mig att må så otroligt dåligt av och till. Men det har även gjort mig till en mycket starkare person, det har gjort mig till en bättre person. Genom att själv ha blivit behandlad dåligt så har jag lärt mig att aldrig någonsin behandla en annan människa på det sättet. Jag är stolt över den personen jag har vuxit upp till, jag är stolt över min personlighet och jag är stolt över mina värderingar och tankar. Jag är stolt över att kunna säga att jag inte är som alla andra - att jag är annorlunda i jämförelse med andra i min ålder, men jag är även ödmjuk nog för att inte säga att jag är bättre än någon annan.

 

Jag är stolt över mig själv, och inget kan ändra på det. 

No. Fuck the person who made you think that.

 

Ärligt talat.. Fan vad jag stör mig på folk som går runt och säger "fuck love" eller att dom inte tror på kärlek eller whatever bara för att dom varit i ett dåligt förhållande tidigare. Har en person fått er att känna på det här sättet så är det den personens fel, inget annat. Jag känner många som går runt och hatar på kärlek och allt som har med det att göra, just på grund av att deras ex har varit fucking psychos eller allmänt dumma i huvudet och behandlat dom fel. Well, fuck them. Är dom verkligen värda att ni ska ge upp att hitta någon? Det är exakt vad dom vill. Önskar att folk bara kan inse att om man har ett ex som betett sig som ett jävla as och fått er att aldrig vilja gå in i något seriöst, grattis till erat ex, dom vann nyss en fight du inte ens visste att ni hade. Denna person har gjort ett sånt intryck på dig så att du inte kan se något annat.

 

Thing is, det finns inget som gör dom lyckligare än att se att ni inte kan gå vidare ifrån dom. För det är exakt så dom ser det. Dom ser det inte på samma sätt som ni gör. Dom ser det som att dom var det största i erat liv och att ni inte längre ser någon anledning att hitta någon annan för dom är fortfarande allt. Så a big fucking congrats till dessa ex.

 

Har man varit i ett fucked up förhållande så är det ännu mer anledning att hitta någon/något som får er att inse hur bra det kan vara. Men saken är den, era ex är so deep inside your brain att ni aldrig kommer kunna se vad ni har framför er.

 

Sure, jag ska egentligen inte säga något. Det tog mig flera år att återhämta mig från mitt första förhållande. Men, jag insåg i alla fall till slut att det inte är kärleken jag ska hata. Det är den personen som fått mig att känna på det sättet jag ska hata.

 

Slutsatsen, fuck er som tänker fuck love.

Fuck the fucking person who made you fucking think that.

Flippar.

 

Jag signar ut.

Sitter hemma i min lägenhet och är så otroligt känslomässig just nu. Finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar A Day To Remember. Det har varit så många gånger som deras låtar har räddat mig. Deras texter har satt sig rakt i hjärtat på mig och jag älskar dom bara mer och mer för varje gång jag hör dom. Jag må tröttna på många liknande band, men saken är den att det finns inget band eller artist som någonsin kommer nå upp till deras nivå i mitt hjärta. Jag tröttnar aldrig på deras musik, jag tröttnar aldrig på deras texter. 

 

Idag släppte dom ett nytt album, jag har suttit uppe hela natten och väntat på att det ska släppas. Jag har inte haft möjlighet att förbokat albumet så jag fick snällt vänta på att någon vänlig själ skulle lägga upp på youtube. Sen äntligen, strax innan klockan sex på morgonen ser jag att första låten har kommit upp på youtube. Lyckan som for igenom min kropp går inte att beskriva ens, och när jag startade låten började jag få tårar i ögonen. När raderna "With everything that sets me back, I push back harder to clear the way. There's not a thing that I regret, can't live my life in yesterday." kom i låten, då började tårarna rinna. Gång på gång bevisar A Day To Remember att dom kan förmedla mina känslor i sina låtar. För varje känsla jag någonsin har haft så har dom en låt som beskriver det till minsta lilla detalj. 

 

Ni må tycka att jag är knäpp och att det är "bara ett band". Men för mig är det inte det, detta är bandet som har räddat mitt liv så många gånger och som alltid kan få upp mig på fötterna igen. Den lyckligaste dagen i mitt liv, det är den dagen jag såg dom live på Bråvalla festivalen. Jag kommer aldrig någonsin glömma känslan av att stå där i publiken, så nära. Kommer aldrig glömma känslan jag fick i kroppen när Jeremy ställde sig och sa "This one goes out to all the ladys out there, please sing along if you know the words" och jag visste direkt att dom skulle spela "Have Faith In Me". Jag hann höra en sekund på låten innan mina tårar forsade ner för kinderna och det fortsatte genom hela låten. Jag får fortfarande lyckorus i hela kroppen bara av att tänka på det.

 

These guys are my heroes. Mer än så kan jag inte säga.

 

♥

Jag är ganska jävla lycklig fan.

Finns inte så mycket att skriva i bloggen, jag lever mitt liv och gör vad som faller mig in. Försöker jobba så mycket jag bara kan men bokningarna ramlar in alltför sällan tyvärr. Det ger mig mer tid för mig själv och för att leva och vara lycklig men jag behöver pengarna så det är lite synd. 

 

Jag har varit otroligt inspirerad senaste tiden, jag ritar och jag skriver så mycket jag bara kan och jag älskar det. Jag har världens bästa personer att tacka för att återigen ha väckt inspirationen och min skapande sida inom mig. Ni är guldvärda och jag är så otroligt glad att jag har er.

 

Nu ska jag fortsätta rita så får vi se när bloggen får min uppmärksamhet igen. Peace.

Insåg en sak för några dagar sen, jag kommer inte ihåg när jag senast var på såhär bra humör som jag har varit nu senaste veckorna. Jag har haft några dåliga dagar men inte alls i samma utsträckning som förr. Kommer på mig själv med att sitta och le eller studsa med i musiken på ett sätt jag inte gjort på så himla länge. Jag älskar denna känsla av frihet, ingenting kan fucka det jag känner just nu. Det spelar ingen roll att jag har ett jobb som inte är mitt drömjobb, det spelar ingen roll att jag måste gå upp hur tidigt som helst för att jobba eller att jag måste jobba sena kvällar ibland. För jag vet att oavsett vilka tider jag jobbar så har mina vänner alltid tid för mig när jag slutat.

 

Jag umgås med världens underbaraste vänner så mycket jag bara kan och jävlar vad ni gör mig glada! Är det några som alltid kan få mig att le och skratta så är det ni, spelar ingen roll hur dåligt humör jag är på, det försvinner sekunden jag träffar er! 

 

Shit. Jag har haft en så himla bra helg, helt sjukt. Fredagen spenderades först på förfest hos en fin vän sen bar det vidare till Vinbäcken, träffade massa folk där och jag var så jävla glad! Vid stängning bar det av hem till mig där det väntades musik och mys. Sjukt underbar dag/kväll/natt, couldn't ask for anything else. 

 

Jag är så glad att jag har er alla, love you guys! ♥

 

 

Trött på att vänta på saker som "ska" hända, vill man att något ska hända så får man väl ta tag i det själv och se till att det händer. Svårare än så är det inte! Mitt liv är under konstant förändring och jag älskar det. Jag är impulsiv och jag försöker leva mitt liv till fullo. Jag är bara 19 år gammal, jag har all rätt i världen att vara fri och göra vad jag vill. Där jag står idag trodde jag inte att jag skulle vara för några månader sen. Men nu är bollen på min planhalva och jag kan göra vad jag vill när jag vill. Jag är en sån person som behöver känna mig fri, och jag får lätt panik när jag känner mig fångad. Jag klarar mig inte utan min frihet. Känner jag mig fångad så flyr jag. 

 

Detta är en stor anledning till varför jag flyttade hemifrån tidigt, och kanske även en anledning till varför många av mina förhållanden aldrig nått ett år. Jag behöver klara mig själv och jag hatar att vara beroende av en annan människa. Jag behöver kunna komma hem tidigt på morgonen efter att ha varit ute hela natten med vänner utan att någon blir sur på mig, jag behöver kunna dra ut mitt i natten för att träffa en kompis utan att någon lägger sig i. Det är just det där att bli kontrollerad av en annan människa jag inte klarar av. Ingen annan ska bestämma vad jag ska göra eller inte göra och jag ska inte behöva anpassa mig för att inte göra någon sur. I'm a free bitch baby.

 

I'm just me, deal with it.

Gick ut och tog en kvällspromenad för att försöka rensa tankarna. Det hade kunnat gått bättre om man säger så, när jag hade gått klart min vanliga promenadtur så insåg jag att huvudet snurrade värre än det gjorde innan jag gick ut, så var bara att ta en runda runt stan också och sitta på en tom kaj vid ån en stund. Ibland är det bara så himla skönt att gå ut och gå med musiken i hörlurarna och koppla bort resten av världen för en stund. Man mår så himla mycket bättre efteråt, för det mesta. Idag var en sån dag där tankarna blev mer och mer out of control för varje steg jag tog, för varje låt som spelades upp. Men det är fortfarande skönt på något vis, att tillåta sig själv att tänka. Att låta tankarna vandra fritt och bara fundera, på allt. 

 

En annan sak jag måste få ur mig, varför ska man hålla på att snacka skit efter ett break-up? Jag förstår inte människors logik. Är det över så är det över, deal with it. Det finns så många ex som inte kan låta bli att bråka och hålla på efter att man har gjort slut. Som går runt och snackar skit och sprider ut rykten för att få den andra personen att se ut som "the bad guy". Vart fan är eran moral och vad fan håller ni på med egentligen? Ni gör allt för att göra erat ex liv till ett helvete, men ni verkar inte bry er ett dugg om detta. Allt ni gör är att försöka fucka upp allt denna person lyckas bygga upp. Ni ser att den andra mår bra och är glad, "oh damn, he/she is happy without me, better fuck things up". Fuck sake, väx upp.

 

En till sak, omogna patetiska människor ska ge själva fan i att skriva massa lögner och bullshit till Kim om mig. Först och främst så finns det ingen anledning till varför ni ska ljuga för honom och säga att jag har "strulat upp någon på krogen". För det är så långt ifrån sant det bara kan bli, jag har inte strulat med någon alls på krogen. För det andra så har han inte något med saken att göra heller, så även om det nu hade varit sant. Varför skriva det till honom? That's some messed up logic man.

 

Anyway, för att avsluta det här. 

Mitt liv är mitt liv, ge fan i att lägga er i och ge fan i att snacka skit. Jag är fan allergisk mot ert jävla skitsnack.

Om ni inte känner mig, ge fan i att snacka om mig. Men vill ni att erat liv ska kretsa runt mig så kan ni i alla fall ta reda på lite fakta först. Bitches.

Hallu! Helt sjukt hur längesen det var jag skrev här i bloggen, den som har varit min dagliga oas för att få ut känslor en gång i tiden. Men jag har glömt bort att verkligen fokusera på mig själv den senaste tiden, allt som snurrar i mitt huvud är jobbet, mina vänner och pojkvännen. Jag tar mig inte tid för mig själv på samma sätt längre, varken fysiskt eller psykiskt. Men det är dags för ändring på det, med början på det fysiska. För just i mitt fall, så hänger det ihop till stor del.

 

Senaste tiden har jag "let myself go" lite väl mycket. Lite för mycket alkohol, lite för mycket godsaker, och framförallt all denna junkfood jag får i mig när jag är med Kim (förlåt älskling, men det är faktiskt sant). Då min ämnesomsättning har ändrats över åren så går det inte längre rakt igenom utan det har satt sig på låren, magen, armar, you name it. Så tro inte att jag inte sett det själv, för det har jag gjort sen det första kilot, jag har bara inte orkat bry mig. Men för att vara ärlig, så börjar det tära på mig psykiskt och det är dags att göra något åt det. 

 

Det är dags för mig att börja äta bättre, hålla koll på hur mycket jag får i mig och hur mycket jag gör av med. Det är dags att sluta tänka "om jag äter onyttigt idag kan jag vara nyttig imorgon". NEJ, det funkar inte så. Vill jag vara onyttig en dag så får jag ta arslet ur soffan och ta en sjujävla promenad för att bränna bort alla extra kalorier. Det är dags att vara bestämd med mig själv, för jag vet hur mycket jag älskar att röra mig. Det är bara det där med att verkligen ta tag i det och göra det som är det jobbiga! Så från och med nu är det dags att börja med dagliga promenader och räkna kalorier! 

 

Nu jävlar, startar ett nytt liv. Upp imorgon för en promenad innan jobbet! Nu, en god natts sömn. Puss! ♥

 

 

 

 

En av favoritlåtarna of all time, grym cover faktiskt! 

Det är konstigt egentligen, hur ont småsaker kan göra. Hur dessa småsaker kan förstoras och bli så illa. 

 

Men whatever, sitter i Kims säng nu och väntar på att han ska sluta och komma hem. Sen ska vi dra oss hem mot mig. Har egentligen ingenting att skriva i bloggen längre. 

Det enda som snurrar i mitt huvud nu är att jag vill förändras så jävla mycket, jag behöver förändras. Men detta är lättare sagt än gjort utan pengar. Så jag får duga som jag är.

 

Aye, bai.

 

 

 

 

Älskling la sig i sängen och ville sova i en timme, för sisådär 2,5-3 timmar sen. Sen vägrar han gå upp när jag försöker övertala honom, så här sitter jag i soffan och chillar galet och lyssnar på denna grymma cover! 

 

 

Så nu tänker jag faktiskt göra chips och dipp till mig själv som vi egentligen skulle äta tillsammas och mysa framför en film, han får skylla sig själv när han sover :3 Asvärd uppdatering, eller inte. Men jag har tråkigt!

 

Later bitches! ♥

 

 

Har börjat inse att jag är en väldigt hatisk människa. Litar inte gärna på någon och har så jävla svårt att släppa in människor i mitt liv. Det är inget jag tar lätt på och det krävs väldigt mycket för att förtjäna en plats nära mig. Om jag inte känner någon så tar jag ofta för givet att dom inte går att lita på, och jag öppnar inte upp mig för fem öre för dessa människor. Jag blir ofta sedd som blyg och ointresserad då jag inte gärna tillför mycket i konversationer med folk jag inte känner att jag kan prata öppet med. 

 

Det fanns en tid då jag var alltför blåögd, jag litade på alla som sa dom fem orden "du kan lita på mig" men jag blev även huggen i ryggen alltför många gånger. Det fanns ingen som kunde hålla sitt ord och som jag verkligen kunde lita på i slutändan. Därför har jag nu blivit sånhär. Jag kan räkna dom personer jag litar på fullt ut på en hand. Jag vill inte heller släppa in nya människor i mitt liv längre, jag låter nästan ingen lära känna mig på samma sätt längre. Allt detta på grund av att jag fick lära mig att inte lita på folk det svåra sättet. Det har lärt mig att lita på min magkänsla när det gäller nya människor, vilket ofta leder till svårigheter i andra relationer. Då jag i vissa fall inte klarar av den andra personens vänner. (Nu pratar jag inte bara om "pojkvän/flickvän relationer" utan även vänskapsrelationer, så att ingen fattar fel.) 

 

Jag tar också väldigt starkt på löften, vilket har ledit till problem det med. När någon lovar mig något så förväntar jag mig att dom ska hålla det löftet, oavsett situationen. Men alltför många gånger så har löften blivit brutna, och alltför många gånger är det jag som har stått kvar sårad. Det antalet vänner jag verkligen litar på blir bara mindre och mindre.

 

Jag signar ut.

Ryggproblem kan vara det värsta som finns, no joke. Kämpat mig igenom hela dagen med en smärta liknande nackspärr på ena sidan av nacken som sen strålar ner i hela ryggen. Har smörjt in mig med liniment och tagit värktabletter men inte funkar det inte! Men skönt med linimentet i alla fall för man får så mysig kall/varm känsla hahah :3

Nu tänker jag fixa en stor kopp te och mysa ner mig under både filt och täcke och kolla på någon mysig film eller kanske några nya serieavsnitt, we'll se. 

 

Love ♥