Jag vill sitta uppe en hel natt och bara prata. Mysfaktor till tusen.
och nej, det är inte samma sak att sitta och snacka på dagen.
På natten släppar man alla spärrar och man kan prata så äkta, så djupt.


I vilket fall.

Ni vet precis innan första kyssen med någon ni tycker om?
Den där centimetern innan era läppar möts, så hoppar gärna hjärtat över ett slag, magen vänder sig & du slutar andas. Just under den knappt varande sekunden, centimetern mellan era läppar.
Det kan ju vara en av världens finaste känslor.
Att glömma andas.

Sen när ni väl pussas ett tag så lär du ju förr eller senare komma på, "shit dags att andas" lite lagom klumpigt men så är det.
Det är då du känner dig svimfärdig.

"You make me breathless and dizzy" är ju en charmig kliché man gärna säger till sin älskade.
Men det är ju ingen som gärna nämner idiotin bakom det.
Att du var för dum för att andas,
& därav blir du dizzy & ser allmänt påverkad ut.

Men det är väl så.
Kliché & idioti går väl hand i hand.
& vad vore världen utan en smula idioti i exakt allt vi gör?
Antagligen en jävligt mycket bättre värld.
Fast. Nej.

Varför jag började skriva om det, vet jag inte (: