Trött på att vänta på saker som "ska" hända, vill man att något ska hända så får man väl ta tag i det själv och se till att det händer. Svårare än så är det inte! Mitt liv är under konstant förändring och jag älskar det. Jag är impulsiv och jag försöker leva mitt liv till fullo. Jag är bara 19 år gammal, jag har all rätt i världen att vara fri och göra vad jag vill. Där jag står idag trodde jag inte att jag skulle vara för några månader sen. Men nu är bollen på min planhalva och jag kan göra vad jag vill när jag vill. Jag är en sån person som behöver känna mig fri, och jag får lätt panik när jag känner mig fångad. Jag klarar mig inte utan min frihet. Känner jag mig fångad så flyr jag.
Detta är en stor anledning till varför jag flyttade hemifrån tidigt, och kanske även en anledning till varför många av mina förhållanden aldrig nått ett år. Jag behöver klara mig själv och jag hatar att vara beroende av en annan människa. Jag behöver kunna komma hem tidigt på morgonen efter att ha varit ute hela natten med vänner utan att någon blir sur på mig, jag behöver kunna dra ut mitt i natten för att träffa en kompis utan att någon lägger sig i. Det är just det där att bli kontrollerad av en annan människa jag inte klarar av. Ingen annan ska bestämma vad jag ska göra eller inte göra och jag ska inte behöva anpassa mig för att inte göra någon sur. I'm a free bitch baby.
Gick ut och tog en kvällspromenad för att försöka rensa tankarna. Det hade kunnat gått bättre om man säger så, när jag hade gått klart min vanliga promenadtur så insåg jag att huvudet snurrade värre än det gjorde innan jag gick ut, så var bara att ta en runda runt stan också och sitta på en tom kaj vid ån en stund. Ibland är det bara så himla skönt att gå ut och gå med musiken i hörlurarna och koppla bort resten av världen för en stund. Man mår så himla mycket bättre efteråt, för det mesta. Idag var en sån dag där tankarna blev mer och mer out of control för varje steg jag tog, för varje låt som spelades upp. Men det är fortfarande skönt på något vis, att tillåta sig själv att tänka. Att låta tankarna vandra fritt och bara fundera, på allt.
En annan sak jag måste få ur mig, varför ska man hålla på att snacka skit efter ett break-up? Jag förstår inte människors logik. Är det över så är det över, deal with it. Det finns så många ex som inte kan låta bli att bråka och hålla på efter att man har gjort slut. Som går runt och snackar skit och sprider ut rykten för att få den andra personen att se ut som "the bad guy". Vart fan är eran moral och vad fan håller ni på med egentligen? Ni gör allt för att göra erat ex liv till ett helvete, men ni verkar inte bry er ett dugg om detta. Allt ni gör är att försöka fucka upp allt denna person lyckas bygga upp. Ni ser att den andra mår bra och är glad, "oh damn, he/she is happy without me, better fuck things up". Fuck sake, väx upp.
En till sak, omogna patetiska människor ska ge själva fan i att skriva massa lögner och bullshit till Kim om mig. Först och främst så finns det ingen anledning till varför ni ska ljuga för honom och säga att jag har "strulat upp någon på krogen". För det är så långt ifrån sant det bara kan bli, jag har inte strulat med någon alls på krogen. För det andra så har han inte något med saken att göra heller, så även om det nu hade varit sant. Varför skriva det till honom? That's some messed up logic man.
Anyway, för att avsluta det här.
Mitt liv är mitt liv, ge fan i att lägga er i och ge fan i att snacka skit. Jag är fan allergisk mot ert jävla skitsnack.
Om ni inte känner mig, ge fan i att snacka om mig. Men vill ni att erat liv ska kretsa runt mig så kan ni i alla fall ta reda på lite fakta först. Bitches.
