perfectlies

haha, alltså åh, jag fattar ingenting när ni kommenterar anonymt! skriv namn? tack ;)





För vi är höga på livet, höga på kärleken.
Jag är lycklig just nu, verkligen lycklig. Det här är mitt liv, jag lever i min dröm. Det gör jag verkligen. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag klarar mig igenom dagen på ett helt annat sätt nu, jag behöver inte längre känna mig uppskattad av alla hela tiden. För jag vet att jag är uppskattad av dom jag vill bli uppskattad av. Jag vaknar varje morgon med en positiv tanke. Till och med skolan känns bra, nästan rolig. Jag tycker inte längre att det är jobbigt att gå till skolan, jag vill dit, jag vill kämpa för att höja mina betyg. Och jag är på god väg redan!

Åh, jag älskar livet <3 För ett halvår sen trodde jag aldrig att jag skulle säga, eller skriva, den meningen. Jag trodde att allt var slut, hade otur i allt, kärlek, vänner. Som alla vet tog det slut med Jonas i mars och jag var helt förstörd, nu är jag glad att det hände. Men jag var ledsen över det länge. Senare i maj så förlorade jag Tilda, min dåvarande bästa kompis, bara för att hon tyckte att vi hade blivit för olika och helt enkelt inte ville ha någon kontakt med mig längre. Då brast allt, jag orkade ingenting och var redo att ge upp, trodde knappt att jag skulle leva tillräckligt länge för att få uppleva att börja nian. Allt det som hade varit mitt liv blev bortryckt under fötterna på mig. Alla tröttnade på mig och jag hade nog bara en äkta vän kvar som orkade stå kvar hos mig när alla andra tröttnade på att jag grät och var allmänt nere hela tiden. Niklas, min klippa. Men jag trodde ändå inte att någon skulle sakna mig om jag dog. Men åh, vad glad jag är att jag inte tog det där sista steget. För då skulle jag inte fått uppleva allt det här.

Just nu förstår jag inte ens hur jag kunde tänka sådär. Klart folk skulle sakna mig. Jaja. Nu ska jag inte dra upp en massa gammal skit.

Jag lever min dröm, det är här jag vill vara. Det är såhär jag vill ha det.