Vi alla gör misstag, speciellt när vi är tonåringar så har vi en förmåga att göra saker innan vi tänker oss för. Vi gör vad vi känner för stunden, utan att tänka på vad de kommer att ha för konsekvenser senare i livet, om vi kommer att ångra oss eller om de kommer att såra någon. Någor vi alla gjort är att såra person som sårat oss. De är det största felet vi kan göra mot en annan människa, men enligt mig samtidigt också den största tjänsten vi kan göra oss själva just för stunden, för att orka att kämpa.
Jag har många gånger, om inte nästintill alla gånger jag blivit sårad, valt att såra personen tillbaka. De blir som en slags försvarsmekanism, vi vill inte visa andra att vi blivit sårade, så istället visar vi oss tusen gånger starkare för att orka stå emot allting vi kommer få uppleva återigen om vi ger tillbaka på personen som gjort någonting som vi inte tycker om. Jag kommer aldrig tycka att de är fel att ge igen på personer som sårat oss, de är våran mänskliga rätt, varför ska vi stå där alldeles tysta medans någon annan försöker få oss att känna oss mindre värda än vad vi egentligen är? Jag vet att det inte är något bra argument, att jorden inte skulle bli en bättre plats om alla kände sig modiga nog att säga ifrån, för oavsett om alla säger ifrån, så kommer hälften av personerna vi sagt ifrån till, göra samma sak tillbaka.
Jag säger inte att det är rätt att såra någon, men för våran egen del kan vi må bättre av det och överleva lättare för stunden. Dock kan jag hålla med om att det kan vara omoget att såra någon som har sårat en, men vem är mogen hela tiden? Alla har en omogen sida, hur gammal man än är. Det spelar ingen roll om du är 15 eller 40, den där omogna sidan finns där hos alla. Även om den döljs bra.
Jag är en sån person som nästan aldrig ångrar sig efter att jag har gjort något. Just på grund av att alla saker jag har gjort under mitt liv har ledit mig till den personen jag är idag, det har ledit mig till vart jag är nu. Precis som jag skrev till en person senast idag att hon har gjort, så har jag växt otroligt mycket som människa det senaste året. Förra vintern var ett helvete mellan mig och en annan tjej. Jag var otroligt omogen och rent utav elak vid det tillfället. Inte bara mot denna tjejen, utan alla runt omkring mig. Jag kunde säga vad som helst utan att tveka. Jag var inte rädd för att såra någon, just för att jag blev så enormt sårad om och om igen hela förra vintern. Dock var jag elak mot personer som inte hade gjort något mot mig. Jag var en elak bitch mot många som bara försökte finnas där för mig, och DET ångrar jag.
Men alla saker som sårar, alla misstag man gör, allt skitsnack och all smärta. Det är sådant som ingår när man är tonåring. Det är sorgligt men sant. Men alla går igenom en jobbig tid under någon period i livet, och tonåren kan var enormt jobbig för många. Det är viktigt att komma ihåg att man aldrig ska vara för hård mot sig själv för saker man gjort som man kanske inte borde. Just då var det vad man ville, eller så såg man ingen annan utväg än att göra så som man då gjorde. Livet har ingen manual, man för göra alla misstag och gå på nitarna själv, för det finns ingen som kan göra det åt dig.
Varför jag skriver det här just nu har jag inget bra svar på. Antar att jag insåg själv hur mycket jag har lärt mig och ändrat mig det senaste året. Jag är fortfarande densamma, fortfarande lika ärlig, dock tänker jag efter mer innan jag säger saker som kan såra någon.
People can say whatever they want about me, but at the end of the day
I am still going to be me, and I am still going to live my god damn life.
