-
Kategori: Allmänt
Om exakt två veckor fyller jag 20 år. Jag har aldrig trott att det ska kännas särskilt mycket att gå från tonåring till tjugoåring, det är juh bara som vilken födelsedag som helst. Men nu när det är så nära så är jag nästan lite rädd. En stor del av mig längtar otroligt mycket till att vända bladet till 20 år, men en del av mig vill stanna i tonåren - bara lite längre. När en person gör ett misstag, eller gör något som egentligen är dumt, så skyller man ofta på att denna person är bara en "dum tonåring". Men nu då? Jag kan inte längre skylla på att jag är en dum tonåring som gör vad dumma tonåringar förväntas göra. Jag tänker alldeles för mycket, det vet jag mycket väl. Jag ska fylla 20 år och jag sitter här med åldersnojja. Det känns bara så himla sjukt, jag är inne på mina sista två veckor som tonåring. Vad hände med tiden? Jag förstår inte hur tiden kan ha gått så fort.
För mig har tiden som tonåring varit så himla frustrerande. Mina tonår har varit fyllt med tragedier och oro, men jag har även haft lyckliga stunder som jag värderar högt. Under mina år som tonåring så har jag varit med om mycket, väldigt mycket. Det har konstant gått upp och ner och fram och tillbaka som en berg och dalbana och jag har gjort så många misstag och så många val som visat sig vara fel. Jag har behandlat folk som skit och jag har blivit behandlad som skit. Jag har varit en total jubelidiot under vissa perioder, men det förtjänar jag. Det förtjänar alla att vara ibland, vi alla behöver det. Jag har krossats folks hjärtan och jag har fått mitt hjärta krossat. Jag har blivit sårad fler gånger än jag kan räkna, av främlingar, vänner, familj och pojkvänner. Jag har fått höra så många gånger från vänner och familj att jag är så otroligt stark, att ha gått igenom allt jag gått igenom och fortfarande stå upp är det inte många som klarar av. Men här står jag. Jag är stolt över den personen jag blivit idag och det har jag dessa jobbiga år att tacka för.
Nu är det dags att lägga tonåren bakom sig och blicka framåt. ♥
