Över 6 månader har passerat, och jag är nu fegare än någonsin. Vågar inte skriva. Vågar inte säga någonting. Vågar inte fråga. Vågar inte prata. Vad är det som har hänt med mig? För varje andetag jag nu tar, är jag rädd att förlora. Förlorar jag nu, vet jag att jag har gjort allt för att klara det och då finns det ingenting mer att göra. Men jag vet även att jag slösat bort så mycket tid. Jag vill inget hellre än det här, jag vill inget hellre än att må så bra som jag i stort sett gjort dom senaste sex månaderna. Varför är jag lycklig, men samtidigt mer rädd än någonsin tidigare? Rädd för att när som helst kommer någon ta denna lycka ifrån mig igen.