you never call me wen you're sober
Kategori: Allmänt
Somnade vid fyra inatt och vaknade vid kl 10 idag och kunde verkligen inte somna om hur mycket jag än försökte, så det var bara att kliva upp! Kim ligger fortfarande och sover och jag sitter här i sängen, ingen aning om vad jag ska göra nu.
Kom till en liten sudden realisation medans jag låg och försökte somna om också, som alltid när jag ligger och ska försöka sova. Tusen tankar flyger runt i huvudet och jag kan inte fokusera på något längre än några sekunder i taget. Jag har så många fina vänner runt omkring mig, men sanningen är att dom som hör av sig när dom är nyktra kan jag räkna på en hand. Annars är det mestadels fyllesnack på fester, fyllesamtal och fyllesms jag får. Men jag älskar er lika mycket för det, men ibland behöver man vänner när man är nykter och ligger hemma i sin säng och kollar film också!
Som ni kanske märker så går jag inte hand i hand med självkänslan längre, åtminstone inte som jag gjorde förut. Jag tror heller inte att varken framgång eller saker i sig, kan framkalla självkänsla. Så som jag har lärt mig och har erfarenhet av, så är det något som måste komma inifrån. Man måste verkligen kunna konversera mig sig själv och ha sig själv till hundra procent.
Sanningen är den att jag inte mår dåligt, utan jag mår faktiskt väldigt bra. Men ändå, när det kommer till dessa frågor, till alla miljontals jämförelser och framförallt alla kvällar i min ensamhet. Då hinner allt ikapp mig som en käftsmäll.
Det enda jag egentligen längtar efter är att hitta mig själv på riktigt. Att finna en stabilitet inom mig och den grund jag står på. Jag må bara vara 18 år så jag vet att jag har massor av år kvar innan jag riktigt kan uppnå det. Jag vet att jag har massor av perioder som jag måste gå igenom för att växa som människa och genom den vägen hitta mig själv. Jag vet, jag vet och jag vet.
Nu, ska jag duscha.
