perfectlies

Jag börjar bli riktigt trött på dessa sömnlösa nätter. Har sovit som mest 4 timmar varje natt under denna veckan, oftast blir det bara 2-3 timmar. Men inatt är det hemskt, kan inte somna hur mycket jag än försöker och känner inte minsta lilla trötthet. Men jag märker ändå på mig själv att jag är trött. Jag känner det på mitt humör och märker det när jag inser att det snurrar runt en miljon olika tankar i mitt huvud. Tankar om allt. Saknad, oro, glädje, nervositet, längtan, you name it. 

 

Jag saknar sommaren 2011. Sommaren då jag spenderade nästan varje dag med Jonna, eller det kändes så i alla fall. Dagarna vi var ifrån varandra mellan gångerna vi träffades kunde räknas på en hand. Vi träffades jämt, även om vi nästan aldrig gjorde något speciellt. Vi fikade, åt mat, gick ut på promenader, kollade på film, hade tjockiskvällar, drack öl en kväll (rättare sagt, jag drack öl - hon chilla galet) hemma hos Billy, med människor jag inte kände, slutade med att jag bara försvann dock. Men hur som helst. Jag minns hela den sommaren bättre än jag minns denna sommar. Första delen av sommaren 2012 har fullkomligt suddats bort från mitt minne, jag minns på ett ungefär vad jag gjorde. Men jag minns inga detaljer, och jag vet varför. Det var en extremt kaosartad tid. 

 

Jag vill ha tillbaka vissa saker med sommaren 2011. Jag saknar vänskapen, det band som fanns mellan mig, Jonna och Lina. Det fanns absolut ingenting som kunde bryta det bandet vi lyckades bygga upp under den sommaren. Nu minns jag knappt när jag sist umgicks med dom på riktigt. 

Jag saknar nästan aldrig människor, och jag saknar aldrig "gamla minnen". Jag är ganska kall på det sättet. Men nu inatt, så gör jag det. Ligger i sängen och lyssnar på min älskade musik och låter tankarna flyga fritt. Jag låter händerna dansa över tangentbordet utan att ens tänka efter vad jag egentligen skriver. Det är såna blogginlägg jag tycker om. Tankar och känslor som inte är "konstlade" utan sånt som bara flyter ut utan minsta lilla tvekan. Orden dansar runt i mitt huvud och flyter ut i händerna som i sin tur bildar orden på tangentbordet. 

 

Jag älskar såna här nätter, samtidigt som jag hatar dom med hela mitt hjärta. Sitter och kollar på mobilen var och varannan minut i hopp om att det ska ha kommit ett fint sms. Men vem är dum nog att vara vaken vid den här tiden förutom jag? För eran skull så hoppas jag att ni alla låg och sov så sött i era sängar när detta blogginlägg publicerades.