Jag vill inte ha någon som är "perfekt". Jag vill ha någon som är full av liv. Någon som inte är rädd för att leva livet till fullo, som gör vad han vill trots konsekvenser.

Jag är trött på perfekt. Jag är trött på att alla ska vara så perfekta och vanliga för att accepteras. Vem vill vara en vanlig, tråkig människa hela sitt liv? Ta risker, ta chanser. Gör något dumt någon gång då och då, provocera resten av världen och ha kul. Var dig själv utan några hämningar. Var ärlig mot dig själv och lura inte dig själv att du måste vara som alla andra för att ha ett bra liv. Livet är för dyrbart för att leva efter andra människors syn om vad som är rätt eller fel. Bara du själv kan avgöra vad som är rätt för dig, ingen annan kan berätta det för dig. 

Jag har alltid velat ha den där perfekta pojkvännen, en sån som man bara ser i romantiska filmer. Men jag vet inte vad som har hänt, något har helt ändrat min syn på det. Visst, jag vill ha en kille som alltid kan få mig att vara glad, som alltid behandlar mig rätt och som jag kan lita på till 140%. Men jag vill ha mer än det där "perfekta" som alla drömmer om. Jag vill ha en kille som kan få mig att totalt glömma bort mitt förflutna, en kille som kan bortse från alla mina misstag och snesteg. Jag vill ha en kille som har levt livet och överlevt att berätta om det. Någon som har sett både det bra och dåliga i livet, och sedan valt att välja den bra sidan.

Det förflutna betyder ingenting för mig och jag dömer inte heller någon för vad dom har gjort förr. Visar dom för mig att dom faktiskt kan skärpa till sig för någon eller något, så förtjänar dom all respekt dom kan få. Det är såna människor som verkligen får min respekt. Som levt igenom skiten och står för vad dom gjort tidigare, men samtidigt inser dom själva att det kan ha varit dumt. Men äsch, man lever bara en gång och så länge man kan stå för vad man har gjort så fuck it.

Var ärlig, ljug inte för att verka vara bättre än du är. Var dig själv utan undantag. Då kommer du förtjäna min respekt, och säkert flera andras. Men för att få i alla fall min respekt, då måste man kunna visa vem man verkligen är. Hur man tagit sig dit man är idag och vad man gått igenom för att komma dit. Så länge man är ärlig emot mig så spelar det ingen roll vad man gjort tidigare och vilken sorts person man har varit, det gäller bara att man kan stå för det och inte ljuger om det. 

Jag älskar ärlighet, och jag kommer alltid ha respekt för folk som kan vara ärliga oavsett sitt förflutna. Precis som att jag alltid kommer vara ärlig om mitt, jag har gjort mina misstag - inga större dock - men jag står för dom små skitsakerna jag har gjort. Ställ en fråga till mig och du får ett rakt och ärligt svar, inga undantag. Precis som jag förväntar mig att jag får ett rakt och ärligt svar från dom personerna som jag ställer frågor till.


Slutsatsen - sluta försöka vara så jävla perfekta, ingen är perfekt och alla har bagage kvar från ett gammalt liv, det gäller bara att hitta en person som accepterar det och hjälper en att bära det.