• Jag är en person som nojar över det mesta. Allt från kompisar till kärleken. Det behövs så otroligt lite för att jag ska börja tvivla. Om jag inte får ett hjärta eller få höra orden "jag älskar dig" tillbaka. Om en vän säger "jag vill prata med dig" freakar jag oftast ut och måste få veta direkt. Oftast så oroar jag mig i onödan och jag vet inte riktigt varför jag är såhär. Möjligtvis beror det på mitt dåliga självförtroende eftersom jag jämför mig själv med så många andra och känner mig så mycket sämre.

• Jag har riktigt svårt för att fråga om saker. Jag har jättesvårt att ringa någon (förutom familjen) eftersom jag inte vill störa om personen jag försöker nå är upptagen. Ännu svårare kan jag ha för att höra av mig till människor jag tycker om för att jag inte vill vara jobbig eller vara alldeles för på. Det är en jättedålig egenskap och ingenting jag är stolt över. Försöker för var dag som går att möta min rädsla och helt enkelt våga.

Jag känner mig oansvarig. Som om jag inte tar ansvar för mina handlingar, för det jag säger och det jag gör. Som om jag omedvetet skyller det på något annat, istället för att bara stå för hur det är. Är trött på den tjejen nu och har varit det länge. Men jag har på något sätt under en lång tid lyckats hålla henne på avstånd, lyckats stå kvar på en och samma väg, men trots det tagit mig framåt, även om det känts som att jag bara stått och trampat.