You had me at hello
Kategori: Allmänt
Jag tycker inte om kärleken. Kan nog inte säga att jag hatar den, men kan säga att jag gjorde det för några veckor sen under köpingsyran. Då hatade jag kärleken. Den ställer till det, sårar, kan göra en lycklig, kan förstöra ett liv, men kan även laga ett. Jag var kär i kärleken ett tag, kan man ens vara det? Kär i att få vara kär i någon. Jag tror det, för jag var nog det. Kär i att vara kär.
Jag har många gånger somnat gråtandes pågrund av den, har även stirrat mig blind på bilder av en speciell person bara för att känna hur kärleken bara bubblar inuti. Och visst, känslan är härlig. Att t.ex. öppna ett sms där det står "jag älskar dig" eller bara en mening som innehåller just ordet " älskling". Det är underbart, när man ska möta honom och att bara se på honom framkallar jordens största leende och det kanske börjar pirra i magen. Eller att ligga i hans famn när man ska sova, känna sig tryggast och lyckligast i världen, så underbart. Men som med det mesta så har även kärleken två sidor. När man kollar på gamla sms fast man inte borde, eller när man tänker tillbaka och saknaden skär rakt igenom kroppen. När man skulle göra allt för att få träffa, eller bara få en skymt av honom.Jag trodde aldrig att jag skulle gå vidare efter mitt förhållande med Jonny. Men sanningen är att jag började komma över honom redan samma kväll det tog slut. Började tänka över hur mycket jag offrat för honom, hur han hade behandlat mig under vårat förhållande.
Jag säger inte att han var en dålig pojkvän, men vissa grejer borde han ändrat på när han märkte hur jag mådde. Men det är det som är grejen, han brydde sig inte. Och varför må dåligt över en kille som ändå inte brytt sig på så himla länge? Jag var förkrossad, och jag spenderade en sista natt med honom och jag kan ärligt säga att det var hemskt. Kvällen efteråt bestämde jag mig för verkligen leva mitt liv och inte fortsätta gå tillbaka till honom som jag har gjort fyra gånger tidigare. Gick dit på natten ungefär klockan tre på natten och samlade ihop dom flesta av mina grejer. Satt hur länge som helst hemma hos Jimmy och pratade med honom, Andre och Domme.
Sjukt hur mycket dom hjälpte mig att inse allt den kvällen, spenderade natten hemma hos Domme, och mitt liv har inte varit detsamma sen dess.
Idag, har jag ett förhållande med en kille jag aldrig trott jag skulle falla för. Jag har ett förhållande som är så olikt något jag någonsin har haft förut. Trots det så trivs jag så jävla bra. Ett enda sms från honom får mig faktiskt att bli glad. Det spelar ingen roll vad det står, men tecknet på att han tänker på mig, att jag faktiskt inte är luft för honom. Det är fint.
Någon sa att jag leker med elden när jag är med Domme, och jag vet om det men trots det kan jag inte hålla mig borta. ♥
Första gången jag faktiskt skrivit ut om det här, för dom som tjatat på mig om det, here you go.
Alltså, för att verkligen få in det i allas trögfattade huvuden nu:
Jag älskar inte Jonny, och jag kommer aldrig älska honom igen. Den kärlek som fanns dog för längesen.
Så STFU ni bitches som påstår annat :)
Och Jonny, om du nu läser: Glöm våra drömmar, våra minnen, våra låtar, gå härifrån och vänd inte om. För jag kommer inte finnas kvar. Och glöm aldrig att jag skulle kunna krossa dig på en sekund med sanningen, så ge fan i att snacka skit.
