perfectlies

Ett täcke av tårar och sorg har fallit över Arboga. Det är så sjukt egentligen hur någon kan finnas inom en sådan liten radie varje dag, och sedan på två röda kan denna någon vara borta och även fast man inte kände den längre blir allt helt plötsligt så fruktansvärt tomt och tungt. Att jag kan ha kastat blicken på henne flera gånger men inte riktigt brytt mig om att hälsa längre. Man tror sig kunna ha gjort någonting men ibland är man bara så jävla hjälplös. Kanske var hon det, vad vet jag.. Jag hoppas bara att hon är på något fint ställe just nu och att hon på något vis känner frid.