perfectlies

Jag vill aldrig vara ensam. Jag hatar, att vara ensam. Det är en rejäl anledning till mina sömnproblem, är jag ensam sover jag inte. Jag kan inte somna utan att rumsdörren är stängd i skräck av att någon ska vara där utanför. Jag kan inte sova utan att titta under sängen ifall någon är där, som skulle kunna hugga mig med en kniv i ryggen när jag sover. Jag behöver hålla om något eller ha någon som håller om mig.

Jag är väldigt rädd av mig som person. Rädd för det mesta. Rädd för att vara ensam, rädd för att inte klicka med nya människor. Jag är höjdrädd. Vet inte ifall det är att jag är rädd för att falla eller för att slå i marken. Paniken av att flyga utan något som fångar mig, eller paniken av slaget? Jag vet inte. Jag är mörkrädd. Rädd för att gå ensam när det är sent, rädd för mörka gränder, rädd för mitt rum och vad som kan gömma sig i mörkret utan min vetskap. Kanske är jag i allmänhet rädd för att inte veta? Inte veta vad som väntar mig, inte veta vem jag kan stöta på.

Jag lever mitt liv, där oro möter ordning, där stillhet möter storm, där medvetenhet möter stillhet.




Förstår inte varför man ska behöva må så skit för vissa saker.