Det finns knappt någon mening med någonting längre, för allt tolkas ändå bara som lögner. Men..


Jag vet att jag kan göra mina fulaste miner och jag vet att trots det så tycker du att jag är vacker.
Jag klarar av att vara galen och glad med dig, för du gör mig galen och glad.
Jag älskar när du skrattar, när du håller om mig, när du viskar och gnäller om att du är sugen på godis eller bakat.
Jag älskar att höra dig säga att jag är finast, att du älskar mig och att jag gör dig lycklig.
Vi har bråkat mycket och du har sårat mig enormt senaste månadera.
Men jag önskar du förstod hur lycklig du faktiskt gör mig också.

Trots att du knäckte mig genom att säga att du inte har varit lycklig med mig dom senaste tre eller fyra månaderna, så älskar jag dig djupare än någonting annat. Mina känslor kommer inte försvinna över en dag, en vecka, en månad, ett år, eller kanske inte ens på en livstid.


Du är hela värld. Utan dig fungerar ingenting.