Vissa dagar känns allt helt sjukt och tankarna är okontrollerbara. Tankar som rent ut sagt äcklar mig. Mitt namn kommer aldrig vara svaret på frågan "Vem var din första tjej?" eller "Vem var din första kärlek?". För jag är inte den första, jag är inte den första som legat brevid honom, jag är inte den första som fått hans kyssar, jag är inte den första som fått honom. Jag är inte den första, den andra eller den tredje. Mitt namn kommer aldrig komma fram när han pratar om sin första av någonting. Spelar ingen roll vad det är om, för jag är inte den första när det gäller något, och kommer aldrig heller att bli. Jag kommer alltid få leva med känslan i brösten när någon nämner deras namn. Jag kommer alltid få bli sur och ledsen över det. Jag accepterar det, och jag förstår det. Men jag tycker inte om det.



Jonna, ditt inlägg fick mig att tänka ännu mer på det, och jag måste bara säga, fyfan vad lika vi egentligen är om vissa grejer.. :o och jag älskar dig<33