Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har alltid varit den tjejen som ramlat, rest sig upp och gått vidare på en gång. På mindre än en dag. Så fort något hemskt har hänt, så är jag ledsen och gråter under några timmar, sen är det klart. Men nu? Ohmygod vad stor skillnad det här. Det märks att det han&jag hade var något speciellt. Så fort jag ser en bild på honom blir jag ledsen. Så fort någon nämner hans namn blir jag ledsen. Så fort någon frågar något om honom blir jag ledsen. Allt påminner om honom. Nästan alla låtar, mitt rum.. Var i arboga och handlade inne på ica idag, och allt jag kunde tänka på var alla gånger vi varit där för att köpa dricka och godis att tjocka oss på. Det var som att jag kunde se oss stå där. Så glada.. Så glad som jag alltid har varit med honom.

Vi gjorde inte mycket tillsammans, mest mys med film och så.. Men att man kan sakna det så mycket.. Bara att ha hans armar runt mig, det är nog det jag saknar mest av allt. Hans kramar, hans närhet, hans kyssar. Det går inte ens att beskriva känslan han hela tiden fick mig att känna. Och just nu skulle jag ge allt för att få känna så igen, bara för en liten stund.