perfectlies

..och jag saknar dig mer och mer för var dag som passerar. Jag försöker tysta tankarna med falska skratt och brustna leénden men tanken av din saknade röst överöstar dem. Det känns som om tomrummet bara växer och växer, och vetandet om att det bara kan fyllas med ditt skratt skrämmer mig. Jag försöker att fylla det med något annat, allt jag kommer åt, men det lyckas bara töjas större.
Varenda tanke, rörelse. Jag gör ingenting utan tanken av dig i mitt huvud, inte längre. Som om jag äts upp inifrån, räddningen är sedan länge borta. Det finns ingen räddning, ingen lösning som skulle kunna driva dig tillbaka i mina armar. Inga ord i världen kan förändra dina känslor, men ändå slutar jag aldrig att söka efter dem. Som om jag letar efter hopp, en sista chans. Dock letar jag i ett svart hål, det finns ingen färg kvar här i mitt land av kuddar och anteckningsblock.

Ibland kan jag tro att jag är död inuti. Förr kände jag en livsgnista, med dig i min närvaro brann min passion, jag kände mig aldrig såhär borttappad. Men då levde jag också med dig och tryggheten du bär med dig. Dina armar omkring mig, åh dina underbara armar.. och vårat sätt, vi hade ett eget sätt som fick alla att tro att det var äkta, äkta för alltid..och du lurade inte endast dem, utan mig också. Du lurade mig med din lycka, som alla såg. Jag antar att du lurade dig själv på kuppen.
Jag är här nu, men morgondagen är som alla andra kommande dagar, osäker. Jag säger mina adjön för jag vågar inte lita på att jag finns kvar utan någonting att lita på, inte ens mitt eget sinne. Det finns ingen trygghet kvar, du drog ut allt. Jag klandrar dig inte, det var det rätta att göra. Jag kan ändå inte neka att jag önskar mig tillbaka de vi kallada vårat liv.

Och alla nätter vi låg bredvid varandra och pussade varandra godnatt. Alla nätter du sa så underbart att du älskar mig. Du sa att du aldrig skulle lämna mig, du lovade och självklart var jag dum nog att besvara löftet med ett likadant. Vad är meningen med löften och sådant nonsens? Allting kommer till sitt avslut. Allting tar slut, det är bara att inse att det inte är någon idé att neka den hemska verkligheten. Det är bara ord för stunden för att ge någon trygghet, men vad är då meningen med dom när tryggheten ändå rycks bort ifrån dig?
Löften är oftast tomma, för att få någon att le. Men vad är meningen med sådant? Leénden är falska.  Löften är tomma om dom inte är om småsaker inte en jävel egentligen bryr sig om. Vi finner alla ett sätt att hantera morgondagen, men vilka är vi när vi tvättar bort ytan på kvällen? Är vi dom vi ses som, eller dom vi vill vara?

Allt jag vet är att anledningen till att jag vill vakna på morgonen är det vaga minnet av sättet du tog andan ur mig. Så som du tog mitt hjärta som ingen annan tidigare gjort..och jag finner ingen mening med kärlek längre. Kärlek har alltid ett avslut. Desto längre man är lycklig, desto ondare gör det när allting når sitt avslut. Och inse fakta, allting tar slut. Så vad är meningen med det?
Vissa säger att man lär sig, man lär sig av livet och dess egenskaper. Man lär sig av sina tårar, minnen, och vänner. Man lär känna sanningen och man lär känna verkligheten.
Jag vet bara att jag vill inte lära känna mer av denna verklighet, det är sanningen om mig.


..och jag kan inte låta bli att bli tårögd, jag kan inte rymma ifrån klumpen som bildas i halsen och jag kan inte längre förtränga det faktum över hur mycket jag saknar dig. Jag fick så kort tid med dig, i jämförelse med evigheten vi lovade varandra. Men vad är löften om evigheten egentligen? Varför är man ens dum nog att avge ett sådant löfte? För evigheten tar slut som allting annat, den har tappat sin innebärd, för evigt är inte längre för evigt. För evigt "Jag kommer att älska dig för evigt", "vi kommer att vara vänner för evigt", "jag kommer för alltid finnas för dig". För evigt, för alltid, de finns ingen sanning i sådana ord längre. Man kan älska någon så länge känslorna finns där, man kan finnas för någon så länge man orkar, evigheten tar slut som allting annat, evigheten har tappat sin innebörd - som allting annat.