Jag vill inte vara någon som krossar drömmar, jag skulle göra vad som helst för att få leva i drömmen, men när jag öppnar ögonen så är jag inte längre i en värld gjord av viljor och fantasier, utan tillbaka till verkligheten - den värld vi alla lever i oavsett om vi vill det eller inte.

Just nu är jag ledsen, låg, irriterad, förvirrad. Ena delen av mig vill hoppa runt, skratta och leva livet. Den andra delen vill skrika, gråta och gömma mig och aldrig komma fram. Det är svårt att veta hur man ska ta det när det blir så här, för det blir fel hur jag än gör. Alltså nej, jag vet inte ens hur jag ska skriva för att det inte ska låta fel.

Jag orkar egentligen inte ens säga eller skriva något. Men jag vill.




"...och veta att jag inte behövde sova ensam, eller känna mig ensam över huvudtaget. Att kunna känna sig hemma och vara trygg dygnet runt. Fatta underbart.."





I'm running out of ways to make you smile