Det där med att vara ensam är inte riktigt min grej. Blir andra natten i rad jag sover ensam, och det känns sjukt jobbigt ärligt talat ;o Vänjer mig så sjukt snabbt vid att ha Jonny vid min sida när jag sover, så det känns fel att sova utan honom, och jag har svårare än någonsin att somna. Jag sover "lättare", inte alls lika djupt som när jag sover med min älskling. Jag kan vakna av minsta lilla och sen inte kunna somna om bara för att jag inte har hans armar runt mig, bara för att jag inte känner honom nära mig. För bara hans närhet gör mig så mycket tryggare och lugnare. Det finns inte många som kan få mig att slappna av totalt, men han är verkligen en av dom få som lyckas. Jag är extremt rastlös, speciellt på nätterna när jag ska sova, så jag kan aldrig ligga stilla utan jag vänder mig om varannan sekund för att jag inte kan somna. Men så fort Jonny ligger bredvid mig? Max fem-tio min och jag sover.

Och just nu saknar jag ihjäl mig efter honom. Har saknat honom sen sekunden han klev ur bilen igår kväll, sjukt egentligen. En dag utan honom känns så mycket längre än en dag med honom. För när jag är med honom så går tiden så snabbt, men utan honom så känns bara några timmar som en evighet. Jag har varit ifrån honom i drygt 24 timmar nu, och det är drygt, inte alls lång tid för vissa, men jag vet att jonna förstår hur jag menar iallafall, haha! Men jobbigt är det, men imorgon får jag träffa min bby igen iallafall, härligt, ohyes! :*

Varje sekund med dig är perfekt och varje sekund utan dig är en katastrof. Jag älskar dig baby! Bääst är du!<3<3


Och när jag ändå skriver om att sakna;
Jag saknar min Jonna! Elaka jävel att vara på prao i två veckor, fy ;) Jag älskar dig, puss, du är bäst<333








If we could sit together a moment,
And talk forever just to pass the time.
I would smile as the shivers and chills run down my spine
When your eyes are locked on mine.




vet du hur det känns, när du vet att det är fel,
men det känns så rätt?