perfectlies

I skolan var det Niklas och jag mot världen, hahah, nej men vi hängde ihop bättre än någonsin under hela nian, speciellt vårterminen då.


Hade finaste pojkvännen ever och var lyckligare än någonsin.


Speeeex!



Åkte till Tyskland med tyskagruppen på skolan, spenderade all min tid med Emeliebby och Niklas, hade galet kul, men saknade my love i Sverige hela tiden.

Skolavslutning med älskade 9D, tårar fälldes, men mest av allt skrek vi och skrattade oss igenom dagen, speciellt när vi på vagnen. Jag hade knappt någon röst kvar efteråt och jag var nog inte den enda! Vi skrek, skrattade och sjöng. Sen vidare och fira Jimmys student, sen på kvällen blev det fest med några av mina underbara klasskompisar, Jonny och några av hans kompisar. Gick helt åt helvete senare på kvällen. Men det var kul, ända tills det inte var det. Min första fylleminneslucka från den kvällen också..


I slutet av juli så tog jag och Jonny våran första paus, och jag gick ner i botten. Så en vecka efter att det tog slut så flydde jag till Västkusten med mina föräldrar. Jag mådde så jävla dåligt och kämpade varje dag med att dölja sorgen och tårarna. Sen samma dag som jag kom hem, så åkte jag till Jonny och vi blev tillsammans igen och mitt hjärta läkte och min sorg försvann.


Firade ett år med Jonny genom att äta på Athena och fula oss i allmänhet :)


Var med på lan med Jonny, Danne, Nick, Elin, Filip och Janse. 

Två-tre dagar senare tog det slut mellan mig och Jonny igen. Inte lika dramatiskt den här gången men jag mådde skit, igen, då jag började med min "festa tills du dör"-period. Var ute hela tiden, varje helg, så fort jag hade chansen. Gjorde bort mig i allmänhet, men inte fan brydde jag mig om det när jag redan hade förlorat allt.


Började kämpa med att "hitta mig själv" och förändra mig själv och mitt liv.
Försökte gå vidare och gjorde saker jag vanligtvis aldrig skulle ha gjort. Allt slutade fel ändå, men that's life.


Nu är dock mina bilder slut men resten hittills i kort sammanfattning utan bilder:
Gick trots allt som har hänt tillbaka till Jonny. Var så otroligt jävla glad att vara tillbaka i hans armar. Vi försökte på nytt i två veckor, men det visade sig vara för mycket som hänt för honom att kunna hantera. Så det tog slut igen för en vecka sen, ironiskt nog på samma datum som förra gången, och jag är tillbaka på ruta ett igen. Tårar, somnlöshet, ilska och fan vet allt.

Den här gången tänker jag inte ens försöka gå vidare, jag håller mig undan, hellre ensam än att såra någon annan eller bli sårad igen.


I'll be okay, just not today.