perfectlies

Nu var det dags för Dag 2, vilket är att jag ska skriva om min första kärlek.

---

Denna person är ingen mindre än Jonas Karlsson. Vi träffades för ungefär 3 år sedan inne i stan.

Vi började umgås ganska mycket och jag var jätte kär. Jag var 13 år, och han var 16.

Vi sov ofta hemma hos honom, kolla mycket på film osv.

Jonas var/är en väldig gullig men uppmärkelsekrävande person. Ville vara med mig dygnet runt exakt hela tiden och krävde för mycket av mig, han ville förlova sig efter bara 4 månader och jag sa ja även om jag egentligen inte ville. Men visste inte vad han skulle göra om jag sa nej då han är väldigt känslig. KAn säga att jag tog inte våran förlovning lika seriöst som han gjorde. I min mening hade han lika gärna kunna köpt ett halsband till mig, för jag såg bara den där ringen som en symbol för våran kärlek, inte som ett löfte om en framtid. Vilket det borde vara. Som sagt, han krävde mycket av mig och om jag sa nej till något, då blev det ett jävla liv. Kommer ihåg en dag hemma hos mig när han ville att vi skulle åka hem till honom, men jag hade lovat att stanna hemma. Bara en sån liten grej fick han världens utbrott om och börja bråka om, så jag slängde ut honom. Tog av mig ringen, och började "glömma" att ta på mig den. Jag ser nu hur elak jag kanske var, men jag tycker inte att han var så mycket bättre mot mig. Tänker dock inte skriva ut något mer han har gjort, för det är bara onödigt.
Men där ifrån vart allting snurrigt och ostadigt. Det kändes inte som ett riktigt förhållande. Så efter att liv tillsammans i 11 månader och 7 dagar så gjorde jag slut för gott efter en kväll då han fick snefylla och bråkade med mig inför två av hans vänner och senare slog mig. Det var droppen för mig och jag ville inte ha ett förhållande med honom längre.

Sen tappade vi kontakten efter 2 månader ungefär, har inte träffat honom sen den dagen jag fyllde 15 år. Vi har mött varandra på stan hur många gånger som helst, men han ser inte ens ut som att han funderar på att hälsa, så jag gör inte heller det. Skriver med honom då och då på msn, och han pratar om att han saknar en del saker vi gjort tillsammans och vissa minnen vi har. Men ska jag vara helt ärlig, så saknar jag inte en sekund med honom.
Jag har lärt mig vad äkta kärlek är, Jonas och jag hade det i början. Men det gick sakta men säkert över till ett förhållande där den ena var trött på allt och den andra ville bara ha mer.
Det vi hade gick från äkta till en lögn. Lika bra att det tog slut då vi båda är lyckligare nu.