just because i try not to talk about it... doesn't mean i'm over it, that i feel better, or that i'm ever going to be okay.


Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag saknar massa grejer jag aldrig trodde att jag skulle sakna. Jag saknar att sitta och kolla på när han spelar wow eller cs. Jag saknar att kolla på alla Resident Evil filmer han tycker är så bra, trots att jag tycker att dom är dåliga. Jag saknar all musik han envisas med att lyssna på fast jag tycker att det är dåligt. Jag saknar sättet han sträcker ut sig i sängen så att jag knappt får plats. Jag saknar hur han hela tiden snor allt täcke. Jag saknar hur han hela tiden försökte tvinga mig att ta på mig en tjocktröja om vi skulle ut och det var småkallt. Jag saknar hur han tvingade mig att äta hela tiden när jag inte ville, hahah. Jag saknar att sitta i hans garage och kolla när han håller på med sin traktor. Jag saknar att han alltid drack upp all cola innan jag knappt hann smaka.

Jag saknar tillochmed att sitta med honom på hans jävla lan när han sitter och nördar i flera timmar.

Allt det där, samtidigt som jag hatade det just då, så var det en del av honom som jag älskade. Eller nej, det är en del jag älskar.

Jag vet knappt vem jag är utan honom. För han var en så stor del utav mitt liv. Alla dom där grejerna han gjorde, blev en del av mitt liv. Spelandet blev tillochmed en del av mitt liv, trots att jag inte spelade själv. Men nu är allt det där borta. Och jag trodde aldrig att jag skulle sakna det så mycket. Allt det jag förut störde mig på, allt det saknar jag nu.


I guess every rose has its thorn..