Fyfan vad livet sviker ibland.

Tycker att folk kan försöka tänka på någon annan än sig själv för en gångs skull. Jag ber inte om mycket. Försök att sätta dig in i min situation och förstå hur jag tänker. Försök att förstå hur jag känner. Jag är inte så lik dig som du tror. Sorry mamma, men jag kommer aldrig bli som dig. Jag är inte som dig. Det finns vissa saker jag bara inte klarar av som du tycker är konstigt, men acceptera mig för den jag är eller låt mig gå. Och att jämföra mig med henne var det värsta du skulle kunna gjort, det är fan oförlåtligt.

Jag vill inte vara hemma. Hur svårt är det att förstå? Ni märker att jag håller mig borta mer än vanligt. Och när jag är hemma sitter jag på mitt rum och skiter i er. Jag. Vill. Inte. Vara. Här. Och att du är så jävla hjärtlös hade jag glömt bort, att du är så jävla känslokall hade jag förträngt. Tack för att du påminde mig.

Natti på er.