perfectlies

Har målat rummet idag iallafall. Behövs en målning till för att få det jämnt och så att det gamla inte lyser igenom. Sen just nu sittar jag och kollar på väggschabloner som jag nog ska beställa. Bara för att få lite mer färg på väggarna, hahah. Och nu sitter jag här ensam hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska rita klart en skiss, sen vettefan. Jaja. Puuuuss :*







Jag kommer troligtvis aldrig erkänna till dig att jag saknar att ha dig som vän. Jag vet hur det blev sist jag lät dig komma nära, men det kommer inte hända igen. För jag håller dig på avstånd. Som om jag aldrig gjort annat. Sakna mig vet jag inte om du gör, men om du gör, visst. Men inse det faktum att du inte kommer komma lika nära mig igen. Du hade dina chanser, jag var beroende av dig, klarade mig inte utan dig. Men du svek, du svek och ljög på rutin. Du sa en sak till mig, en annan till alla andra. Du sa till mig att jag kunde lita på dig och att du aldrig skulle svika mig, och snackade skit om mig med dom andra. Så mycket jag har fått höra nu efteråt. Så mycket jag inte visste. Jag vet inte längre om jag är ledsen eller bara arg på grund av det som hände. Jag vet bara att även om jag tar dig tillbaka som vän, så kommer du aldrig någonsin bli en av dom bästa igen. Du lämnade mig ensam när jag mådde som sämst. Sånt glömmer man inte i första taget. Kalla mig långsint eller elak, jag accepterar det. Men det du gjorde? Var inte det ännu värre? Jag var nära på att ge upp föralltid, på grund av dig. Jag säger inte att allt var på grund av dig. Men du var droppen som svämmade över bägaren. Du var den som fick mig att falla helt. Jag var nära på att flytta i somras, bara för att slippa träffa dig varje dag i skolan. Men något fick mig att orka stanna kvar, så jag sa nej till det erbjudande jag fick. Men jag trodde aldrig att jag skulle kunna färlåta dig. Jag har förlåtit dig nu, men jag kommer aldrig att glömma sveket. Jag vet inte om jag saknar dig, men jag saknar tiden vi hade tillsammans. Så mycket minnen, så mycket som vi gjorde tillsammans. Alla "bråk" med allt folk. Sexan-sjuan! Vi var galna, rent ut sagt, och skitjobbiga! Jag saknar absolut inte mitt beteende, men allting jag upplevde, glädjen, skratten,  jag vill ha det tillbaka.