perfectlies

Jag ska erkänna en sak, och det är att jag känner mig så fruktansvärt värdelös när jag är tillsammans med Jonny. Jag känner mig som en i mängden, att jag inte räcker till och mitt självförtroende sjunker något extremt mycket hela tiden. Jag känner mig bara ful när jag går bredvid honom. Så liten och obetydlig. Som att alla andra tjejer han känner har något bättre att erbjuda. Jag skulle kunna bli utbytt vilken sekund som helst. Förresten. Ni som tolkar det här som att jag inte vill ha honom eller liknande kan dra åt helvete. För jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom just nu.

För tillfället har jag verkligen ingen koll alls. Jag känner ingen ork, det jag brinner så starkt för börjar slockna. Ett tryck från magen drar sig upp mot halsen och gör det tungt att svälja, ögonen svider när jag försöker hålla tårarna inne. Men jag vet att jag är stark. Jag vet att jag klarar allt, bara jag vill. Och jag tror på mig själv. Men bara inte idag. Jag måste samla ihop alla dåliga känslor och bara slänga ut dom. Jag har juh allt jag vill ha. Vad har jag att klaga över? Fattar inte.

Allt var bra, exakt allt. Jag mådde bra, det gjorde jag. Sen så fort, minsta lilla man skriver till en person så blir allt fel. Det kan gå två sekunder från glad till ledsen för mig, när det gäller denna person. Det är så jobbigt, att man måste vara så rädd för att han ska vara konstig mot en. Eller att han ska vara sur. För det klarar man inte. Det klarar inte jag.

Var ute och gick med Jonny idag iallafall. Sen helt plötsligt säger han att det känns spänt mellan honom och mig. Och jag håller med, jag vet inte varför men så är det. Han är en av dom få människorna som kan få mig att börja gråta. Fattar inte. Men jag bryr mig inte. Jag fäller hellre tusentals tårar och tjaffsar med honom om vad som helst än att vara tillsammans med någon annan. He's the one. Den enda jag vill ha.

Vissa tror att alla som är kära mår bra hela tiden och har det bra hela tiden. Men så är det inte. Det är så mycket som händer i ens liv och i ens kropp när man är kär. Man känner känslor man aldrig tidigare känt, men mest av allt svartsjuka. Den jobbigaste delen. Och alla tankar som bara snurrar runt ''Vad gör han/hon nu?, Vilka är han/hon med nu?''. Man känner sig så fruktansvärt värdelös, så liten, så ensam. Och även om man inte har något att oroa sig för så gör man det ändå.

En människa kan lova att aldrig vara otrogen, men man kan inte lova att inte få känslor,
för känslor kan man inte rå för.





Känslan med dig vill jag aldrig sluta känna <3