Inlägget inriktad till enbart min familj, ingen annan behöver ta åt sig.
Dom kommer iofs inte läsa, men behöver skriva av mig.




Vart tog alla värmande och positiva kommentarerna vägen?
Vart försvann all pepp ifrån er?
Kan ni inte bara vara glada för min skull?

Allt är bara negativt, och jag orkar verkligen inte höra mer. Jag behöver höra att jag duger i era ögon också. För just nu gör jag tydligen inte det. Jag förstår inte, vad är det ni vill att jag ska göra? Ni vill att jag ska kämpa i skolan, det gör jag. Men ändå duger det inte. Ni vill att jag ska vara lycklig, det är jag. Men ni trycker ner mig med ert snack. Ni vill att jag ska bo kvar hos er här hemma, men ni får mig hela tiden att längta bort. Just nu vill jag bara sätta mig på ett tåg och komma bort härifrån, bort från götlunda, bort från arboga. Bort från alla nervärderande kommentarer jag får varje dag. Visst, jag är varken världens smartaste eller duktigaste. Det vet jag. Men jag orkar inte höra mer nu. Jag duger inte, okej? Jag har förstått det nu.

Jaja.




Dagens planer var:

* Duscha
* Vara med Jonny ett litet tag innan hans träning osv
* Ut och gå
* Prata med mamma om det.
* Träffa lite folk i götlunda
* Följa med folket till arboga


Det som blev gjort:

* Duscha
* Vara med Jonny ett litet tag innan hans träning osv
* Ut och gå

Känns lyckat ;) Inte. To scared to talk to mum, och pallade inte träffa dom jag skulle träffa, eheh. Får bli någon annan gång. Så nu blir det att bara ta det lugnt resten av kvällen skulle jag tro. Jaja.

Puuuss.