Jag är så jävla trött på dig.
Hur fan orkar du vara så jävla tjurig hela tiden? Hur fan orkar du bråka hela tiden?

Jag förstår mig inte på dig. Du säger att du älskar oss alla här hemma, men ändå gör du allt för att göra det till ett levande helvete för oss. Du är värre än mig, du är bråkig och jävlig mot oss alla. Mitt tålamod med dig börjar ta slut. Och det tror jag att pappas håller på att göra också. Syster har redan gett upp hoppet om att du någonsin ska bli "frisk" igen. Och vi andra är på god väg vi också. Fattar du inte att du kommer sluta upp ensam om du inte skärper dig snart? Vi orkar snart inte längre. Jag talar inte bara för mig själv nu. Jag vet att syster och pappa känner exakt likadant.

Gå till doktorn, prata med dom, få nya tabletter. För dom du har nu fungerar fan inte längre. Gör oss andra en tjänst och inse att du inte är frisk. Gör oss en tjänst och be om ny medicin. Du behöver det. För din egen skull, men även för våran skull.

Det går inte en enda dag utan att du bråkar med någon av oss. Och ärligt talat, jag är för trött för att kämpa. För trött för att försöka få dig glad när du bara är jävlig mot oss alla. Det hjälper inte ett jävla dugg längre. Och tro mig, jag har försökt. Förut kämpade jag varje dag för att vara snäll och lugn när du bråkade. Jag kämpade för att inte skrika tillbaka när du sa något elakt till mig. Jag kämpade för att vara positiv så att du skulle lugna ner dig. Jag sa inte ett ord jag trodde att du skulle kunna flippa ur om. Jag tänkte alltid efter en extra gång innan jag svarade. Men ärligt talat jag är trött. Jag är så jävla trött på dig, jag är så jävla trött på ditt DNA.

När du själv bara ligger i sängen och tjurar, medans vi andra får fixa skiten du lämnar efter dig. Hur tror du att det känns för oss?
När du står och skriker om vilket råtthål du bor i och att du inte vill vara kvar här. Hur tror du att det känns för oss?
När du skriker och klagar om hur värdelös jag är? Hur tror du att det känns för mig?
När du klagar på att pappa inte gör något för att renovera huset medans du själv aldrig lyfter ett finger? Hur tror du att det känns för honom?

Tänk om, tänk rätt.