(hittade ett inlägg sparat som utkast, kände för att publicera)

Har under de senaste veckorna fått reda på några saker (skitsnack osv) som gör mig riktigt ledsen, men inte direkt överraskad. För jag vet hur människor fungerar. Många har snackat skit om mig trots att de aldrig har pratat med mig, alla bara antar. Man får reda på att vänner snackar skit bakom ens rygg. Det värsta är väl att det har handlat om att jag mår dåligt.

Att jag mår dåligt är ingenting som jag har valt. Det är ingenting som jag kan styra över. Jag vet inte varför jag mår som jag gör. Jag har inte blivit misshandlad som barn, jag har inte upplevt ett trauma.. Jag vet inte. Det finns ingenting i mitt minne som ger mig en förklaring till hur jag mår. Ända sedan jag var liten har jag varit överkänslig och gråtit för minsta lilla. Jag har alltid haft svårt med andra människor. Jag vill inte må dåligt, jag vill inte att andra ska må dåligt.

Jag önskar att jag kunde trolla bort all ångest och ledsenhet, inte bara hos mig själv utan främst hos andra. Det gör ont i mig när jag vet att andra mår dåligt. Då bryr jag mig inte om mig själv. Jag önskar att jag kunde göra världen bättre. Hitta botemedel mot aids och cancer, ge vatten och mat till de som behöver, ett tak över huvuden.. Utbildning och mänskliga rättigheter i u-länder. Jag vill hitta ett bättre bränsle som kan ersätta olja. Jag vill göra människor medvetna om vad som pågår i världen, stoppa djurplågeri och pälsindustri. Jag vill sprida kärlek.

Men just nu är allt grått. Det är inte ens svart eller vitt. Jag kan nästan inte gråta längre. Jag ser ingenting när jag kollar i spegeln. Jag har ingen aptit men trycker i mig ändå. Jag vill skada mig bara för att känna att jag lever. Känns som om jag är i tusen bitar. Jag vill bli hel.