Jag orkar inte gå runt med den här klumpen i magen hela tiden längre. Undrar om jag någonsin kommer sluta vara så rädd för att bli sårad. Tänk vad ett svinigt ex kan påverka en egentligen, den idioten har fått mig att tro att alla killar är likadana. Fast jag vet innerst inne att det inte är så. Jag vet att Jonny inte är som honom, inte ens nära. Men ett visst samtal hemsöker mig. Jag litar på honom till 120% och vet att han inte skulle göra något för att såra mig, men jag är lika rädd ändå. Så fort jag inte är med honom så känns allt piss och jag känner mig helt ensam igen. Jag vet redan att jag inte räcker till åt honom, han vill ha mer. Det känns som att jag bara är jag, och att bara vara jag räcker inte till. 

Och ja, nej. Orkar inte skriva mer om det, fyfan. Sitter med gråten i halsen och tårar i ögonen. Måste tänka på något annat. Puss på er.