Jag kan helt ärligt säga att jag inte mår helt hundra just nu, och hade jag inte träffat älskling ett tag förut idag hade det antagligen varit ännu värre. För den korta stunden med honom idag (trots dåligt humör på oss båda) fick mig att känna mig älskad, som att det finns en chans att det här kan funka länge. För så fort vi är ifrån varandra och inte har kontakt på något sätt så tvivlar jag. Jag vet att jag älskar honom, jag vet att det bara är honom jag vill ha, jag vet att det är honom jag vill leva med, så länge som möjligt. Men att han inte litar på mig, det är nog den jobbigaste känslan som finns just nu, det trycker ner mig så otroligt mycket. Hur bra kan jag vara som flickvän om inte ens min pojkvän litar på mig? Nej, just det, inte så bra va. Hade det varit med honom som det var med Jonas, så skulle jag antagligen lämnat honom just pga att jag inte vill vara med någon som inte litar på mig. Men det här är något större, något så mycket starkare. Vi har varit tillsammans i snart två månader, men jag har aldrig älskat någon så mycket. Jag älskar allt på honom. Jag älskar hans personlighet, jag älskar hans kropp, jag älskar hans leende, jag älskar hans utseende, jag älskar hans röst. Jag har aldrig älskat någon så fullt ut förut, det har alltid funnits något jag har stört mig på. Men Jonny, helt ärligt, han är underbar och perfekt som han är.

Jaja, tillbaka till ämnet. Jag mår inte helt okej. Jag behöver mina vänners stöd mera nu än vad jag har gjort på länge. Men jag är trots allt glad innerst inne. Jag har bara en del som trycker ner mig just nu. Att det kommer gå över och allt blir bra igen, det tvekar jag inte minsta lilla på. För allt blir bra till slut, så är det bara.



Puuuss.


Btw, kommentarsfunktionen är till för att ni ska kommentera. Tänkte bara om ni hade missat det?