du är den enda för mig, och allt som jag behöver
Kategori: Allmänt
Det värsta med att vara sjuk, är att man har tid att tänka.
Jag har funderat väldigt mycket på människor det senaste. Människor i allmänhet. Beteenden och varför folk gör som de gör. En sak jag tänkt på är att vi alla gör dumma saker. Jag menar, riktigt dumma saker. Saker vi inte är stolta över. Vi dömer också andra för saker de gör, som vi själva anser vara rent idiotiskt. Men hade inte vi en anledning till det idiotiska vi en gång gjorde? Tänk efter lite.
Jag har dömt många människor, bråkat med folk som behandlat mig illa, och vice versa. Men jag har aldrig behandlat någon illa bara för att göra just det. (Okej rephrase finns undantag mot folk jag verkligen har någonting emot.) Men nu pratar jag om vänskaper. Kärlek. Och de sakerna som sårar enligt mig, verkligen gör sådär ont i själen, är när de jag älskar beter sig illa mot mig. Trampar på mig. Men de har sina anledningar också, antar jag. Hoppas jag.
Ändå har jag en ekande mening i huvudet som bara skaver.
Att alla människor som brukade vara omkring mig, en och en visar sig vara exakt som alla andra.
People always leave.
Jag antar att jag är förvirrande.
